Det slog mig just att jag är så glad för det jag har, att jag får enormt dåligt samvete de gånger jag inte har en toppendag.

Ni vet sånna där dagar då inget stämmer, man själv mår dåligt, lilltösen är lite kinkig för att tänderna växer & stortösen har andra åsikter och lever ut sina Bråkmakargatanmanéer och dessutom så kokar kaffet över på hela spisen.

Ja då är det inte kul att vara mig, för då är inte självkänslan på topp direkt.

Men sen när jag sövt den lilla och talat den stora till rätta (...mutat med glass alltså...) och skurat hela spisen, så infinner sig en smygande känsla av misslyckande och skamsenhet. Att man låtit sig påverkas av det negativa och inte tog det hela med en klackspark.

Samvetet har fått sig en törn...igen.

Det måste ju vara en lite typisk kvinnlig grej...det här med dåligt samvete till höger & vänster!

Är det bara jag (...och min mamma förståss...) eller funkar ni andra oxå så?

Hmm detta måste jag kolla med gubben när han kommer hem, om han lider av samma åkomma?!

Kom på nu på morgonen (...tänker inte alla på mat på morgonen?...) att jag faktiskt har en till underbar variant till "Vitlöksbröd på mitt vis".

Blanda rödlök & fetaost och lägg på det innan du lägger på massor med ost!

Du kan förresten med fördel även använda mozarellaost.

Smaska på nu igen då!