Det är med sorg i hjärtat som jag läser om det som har med Rödebymordet att göra. Och visst jag tycker det är tragiskt att ett så ungt liv har släckts.

Men jag måste säga att mina tankar går till 50-åringen och hans nu...mer än någonsin...trasiga familj!

Vilken förälder som helst kan vittna om den starka känslan om att försvara sina barn...om den förtvivlan som måste funnits om att deras barn skadades, mobbades och håndes! Måste vara fruktansvärt att känna sig så hotad i sitt eget hem, gång på gång av personer som ständigt plågar och trycker ner ens barn.

Och barnen är det mest värdefulla som man har!!!

Men det här var ingen "vanlig" mobbning...det här var kränkning och förföljelse av en hel familj. Så det är inte konstigt att man funderar på hur det var möjligt för dessa ungdomar att fortsätta mobba trots flertalet anmälningar?

Jag är ledsen, skakad och väldigt berörd!

 

mannnan i rummet brevid

11 januari 2008 05:46

ja man kan väl fråga sig om inte vissa personer förtjänar ett litet lobotomi snitt!!! innan allt är för sent...

 

kavin

25 januari 2008 14:37

ja du vet ju hur vi har det. Hur många gånger vi har försökt lösa vårat problem i skolan.Trots anmälningar till polisen, men pga den ringa åldern så lämmnar de över till soss. Det är där det brister för att soss inte tar tag i det hela och hjälper dessa barn i tid, så att de får hjälp

 

Ninna

25 januari 2008 17:46

Ja du...jag blir så förbannad att det kokar!
kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  ...till en annan bloggplats. Men denna ligger kvar ett tag! Om du vill så hittar du mig på http://blogg.aftonbladet.se/24258/   Ha det gott!   Mvh Ninna ...

  Sitter återigen på altanen och njuter av stillheten efter ännu en hektisk dag! Dagen har varit fylld av blandannat promenad med töserna, trevligt & roligt besök, biltur till mora och ett kärt återseende hemma hos gamla vapendragaren!   Njuter nu av...

  Nu sitter vi här i den norra dalaskogen och sitter på varsin sida av bordet och surfar...min mamma och jag! Vin dricker vi och snackar skit från varsitt tangentbord...SKÅL lilla mamma!   Puss Puss ...

  Det är nu 1½ år sen vi tog bort våran älskade hund Zita, då hon fick gå vidare till den eviga vilan. Jag följde henne på den sista färden, pratade, klappade och höll om henne tills hennes själ lämnade den slitna gamla kroppen.     Hon kom in i våra...

  Idag har jag tänkt på dig llilla mamma...hela dagen!   Puss puss ...