Idag har jag och töserna vart på Oliven, en öppen förskola som håller till i kyrkan. Det är barnsång en halvtimme sen leker barnen medans mammor och pappor fikar och pratar.

Nova busade och hade en rolig förmiddag...medans Ella sov hela tiden!

God Natt!

Nu på kvällen åkte vi in till Djurgården för jag skulle till min fantastiska kiropraktor...Håkan heter han. Vet inte hur jag skulle kunna leva utan honom faktiskt...han är som en trygg del av mitt liv...som en varm filt när man fryser som mest...som en kopp varm choklad en kall vinterdag...som vedträet som ger dig värme i kakelugnen!! 

Nja inte riktigt så kanske men han är den absolut bästa!! (och jag har träffat många kvacksalvare genom åren) 

Till på köpet så är han ju så himla trevlig, snäll och glad...men så är han ju Dalmas, från Orsa närmare bestämt.

När jag sen var färdig och vi satt i bilen på väg hem till Söderort...så satt Nova och tittade fram och sa till Pappa Micke med sitt 2-årsuttal att han skulle "köra försiktigt"...vilket Pappa Micke svarade att han visst skulle göra.

Efter ett tag tittade hon fram igen...såg förundrad ut en stund innan hon med allvar i den lilla tvåårsrösten sade..."Gud va pappa kör!"

Nu är det dags att gå ner i varv efter en dag med två envisa små människor.

Sov Gott!!

Sitter här med en kopp kaffe och njuter av en stunds lugn och ro...det blir inte så många sådana stunder under dagen när man har två små människor med väldigt bestämda åsikter! Tittar in i vardagsrummet på min stora tös som kombinerar tv-tittande med lek och stoj...ibland undrar jag varför hon har ett eget rum när ändå hennes leksaker ligger utspridda lite överallt?! Men å andra sidan så ser jag inte det som nått stort problem...det är ett väldigt kärt besvär!!

Tanken slår mig när jag sitter här och njuter...att för bara lite mer än tre år sen så kunde jag inte ens drömma om att sitta så här med TVÅ barn och vara så fylld av kärlek och varma känslor! Det var många långa hemska år vi gick igenom, fyllda till bredden av ångest, ilska och många fler odefinierade negativa känslor...ofta kände man sig bara så himla totalt misslyckad.

För dom som inte haft några problem eller behövt kämpa för att bli gravid, har nog väldigt svårt för att förstå vad det är man går igenom när man inser att tiden går och inget händer trots välvilliga försök.

Och att känna den där besvikelsen en gång varje månad! Det är inget man önskar att någon ska behöva gå igenom.

Men nu är den tiden förbi och vi kan bara njuta av våra underbara små människor som bara fyller våra hjärtan och själar med så mycket KÄRLEK!!

Det är dock ett ämne värt att prata om fler gånger då det är så många par "där ute" som går igenom samma sak som vi har passerat...dom behöver allt stöd dom kan få.

En jättekram till er som kämpar...glöm inte bort varandra och kom ihåg att ni kämpar tillsammans!!

Tänkte försöka då och då att skriva om det som händer och sker i mitt liv...om sånt som gör mig berörd på ett eller annat sätt. Men även ibland kanske bara en massa strunt, flams och trams! Sånt brukar det nämnligen bli ganska ofta...flams och trams alltså...när jag pratar i telefonen med min äldsta trognaste kära underbara goaste vän...Karin. Som jag saknar enormt här nere i byn Stockholm.

Så den som väntar får se vad det blir nästa gång nått fastnar på pränt på min blogg här i cybervärlden!

Ta det lugnt på vintervägarna, se till att ha bra däck

(kan kallt rekommendera Hacka 5:or)!!!